Vad innebär Systemisk konstellation eller Familjekonstellation?

Begreppet Familjekonstellation är ett samlingsnamn för vår arbetsmetod. Med detta arbetssätt får individen hjälp att bearbeta olika typer av problem hon kan ha, bland annat relationer och störningar som har sin grund i vår ursprungsfamilj, relationer till nuvarande familjemedlemmar, vänner, arbetskamrater med flera. Vi arbetar även med individens eventuella rädslor, fobier, missbruk och vissa problem man kan ha med sitt hälsotillstånd. Grundprincipen i arbetet med systemisk konstellation/familjekonstellation är, att synliggöra de dolda mekanismer som varje individ kan vara indragen och insnärjd i och som har tagit sin början i ursprungsfamiljen. Relationerna inom denna påverkar de enskilda medlemmarna på flera olika sätt vilket också kan ge konsekvenser av olika slag på individens kommande relationer och förhållningssätt framöver i livet.

Det som är dolt är det som framförallt kan ställa till problem för individen i hennes olika relationer. När något problem blir synliggjort och därmed mer påtagligt, kan detta lättare bearbetas. Problem som individen inte är medveten om, kan innebära att hon kan bli låst i olika destruktiva mönster. Genom att lyfta fram den dolda dynamiken och göra den synlig, skapas en möjlighet för individen att komma vidare i livet genom att lösa upp de spänningar och insnärjningar hon är indragen i. När individen blir medveten om hur insnärjdheten fångar henne i en till synes olöslig situation, möjliggörs en bearbetning av insnärjdheten som kan hjälpa individen att komma vidare i livet. Vid arbete med systemisk konstellation/familjekonstellation, är syftet att finna nya lösningar och bryta eventuella destruktiva mönster.  

Varje familjemedlem har sin egen plats i familjesystemet och varje medlem av familjen ska därför vara inkluderad i systemet. Om någon av ett eller annat skäl har uteslutits ur systemet skapar det obalans, vilket kan leda till problem för en eller flera familjemedlemmar i kommande generationer. Vi vill påstå att en individ aldrig är fri i den bemärkelsen att var och en har en livslång relation till sin familj, såväl föräldrar som syskon. Denna blodsbandsrelation kan inte avslutas eller upphöra, den finns där för evigt.

Vem tillhör familjesystemet?

• Samtliga syskon även så kallade halvsyskon, levande och döda
• Föräldrarna och deras syskon, levande och döda
• Far- och morföräldrar
• Speciellt betydelsefulla är de som blivit förfördelade eller uteslutna
• De som har lämnat plats för andra, exempelvis en ex-hustru, levande eller död
• Pappa och mamma till halvsyskon

Exempel på problem som kan bearbetas

• Existentiella problem i allmänhet
• Relationsproblem
• När man upplever att något saknas mig
• När man har en känsla av att inte vara på rätt plats i livet
• Konflikter i relationer
• Fobier
• Blockeringar
• Bristande självkänsla
• Obalans i hälsotillståndet

Vad kan en konstellation bidra till?

• Tydliggöra konflikter, insnärjningar och känslor i det system som är aktuellt hos de personer som ingår 
• Medvetandegöra om någon individ har utestängts ur systemet
• Klienten kan få en annan och mer mångsidig uppfattning av vad som har hänt henne i livet, genom att observera och delta i konstellationen
• Klienten kan bli mer medveten om sin egen roll i familjesystemet
• Klienten kan finna ett sätt att hantera sitt problem och bemöta detta på ett mer konstruktivt sätt

Gruppdeltagarnas olika roller

På ett eller annat sätt är alla deltagare aktiva när vi arbetar med Familjekonstellationer och samtliga deltagare är betydelsefulla i denna gruppdynamiska process. Den som aktivt vill undersöka ett eget problem kallas för klient, andra för deltagande observatörer. Ur gruppen av deltagare väljer klienten individer att representera de personer som ingår i det aktuella systemet som klienten vill undersöka närmare. Dessa deltagare benämner vi representanter. Samtliga gruppdeltagare är på ett eller annat sätt med i varje familjeuppställning, antingen som klient, representant eller som deltagande observatör.

Den som önskar vara klient bör ha en så avgränsad frågeställning som möjligt. Klienten kan exempelvis vilja ha svar på frågan, hur det kommer sig att hon ofta känner sig deprimerad? Hur det kommer sig att hon ofta träffar ”fel” partner? Att hon känner sig otillfredsställd i livet. Terapeuten uppgift är att leda och ansvara för arbetet. 

Användandet av representanter

Genom att använda oss av representanter skyddas klienten att till en början inte bli alltför emotionellt involverad. Representanterna har från början mycket lite kunskap om klientens liv och hennes relationer. Trots det, har representanterna förmåga att fånga upp de känslor som finns i det system hon är representant i.   

Hur går det till?

Klienten berättar kortfattat för terapeuten väsentliga fakta från sin ursprungsfamilj under de senaste två till tre generationerna. Terapeuten ställer klargörande frågor till exempel om någon dog ung, om tidigare relationer eller om någon i familjen blivit utsatt för brott. Om föräldrarna har haft förbindelser tidigare eller vid sidan om äktenskapet och om det resulterade i barn eller aborter. Vilka frågor som ställs varierar beroende på klientens frågeställning.

När klienten berättat och terapeuten ställt eventuellt kompletterande frågor till klienten, väljer denna bland deltagarna ut vilka hon vill ha som representanter.  Om klientens fråga handlar om någonting kring hennes ursprungsfamilj ber terapeuten exempelvis klienten att ur gruppen av deltagare välja någon att representera henne själv, mamman, pappan och hennes eventuella syskon. Därefter placerar klienten varje representant någonstans i rummet i stående position där det ”känns” riktigt. Representanterna placeras ”rakt upp och ner”, utan att klienten formar deras positioner. Efter att den första representanten placerats, placerar klienten nästa representant i relation till den första och så vidare tills klienten placerat varje representant i relation till varje annan representant. Därefter sätter sig klienten ner och terapeuten tar vid. Terapeuten ber varje representant att få kontakt med de känslor som kommer upp i henne.  Representanterna fångar på något sätt upp känslan hos den individ och det system de representerar. Terapeuten ber också representanterna att känna efter och aktivt följa de signaler på ändrad kroppsposition som dessa ofta upplever i konstellationen.

I systemisk konstellation/familjekonstellation finns ingen annan styrning än det som utspelar sig under arbetet med konstellationen. Klientens frågeställning och uppställning av representanterna är det som formar processen. Den styrning som terapeuten gör är att denne kan föreslå vissa förflyttningar av representanterna och detta görs utifrån vad dessa känner. 

Systemisk konstellation/familjekonstellation bygger till stor del på arbete under tystnad. Det är klientens och representanternas känslor och kroppsliga uttryck som är fokus. När vi använder oss av talet är det för att tydliggöra och framhäva vad det är som händer i respektive individ.

Framförallt i slutet av konstellationen använder vi oss av meningar som olika representanter och klient får uttrycka. De meningar som uttalas av representanterna och klienten i en familjeuppställning kommer ur det som händer i uppställningen. 

Det som utspelar sig i arbetet med systemisk konstellation/familjekonstellation tar alltid sin utgångspunkt i klientens verkliga upplevda händelser eller känslor.

När man i arbetet hittat ett förhållningssätt som är bättre än det klienten hade från början, avslutas konstellationen. Eller om terapeuten gör bedömningen att man av olika orsaker inte kan komma vidare just nu.

Systemisk konstellation/familjekonstellation teoretiska hemvist

Familjekonstellation har hämtat flera av sina idéer från andra terapiformer och har sin grund i olika teorier. Bert Hellinger som är upphovsman till vår form av Familjekonstellation beskriver inte själv sin teoretiska grund. Tydligt är emellertid, att han låtit sig influeras av Satir, Boszormenyi-Nagy och av Zulufolket i Sydafrika. Hos Zulu och Xhosa folken i Sydafrika beskriver man ett förhållningssätt som kallas för Ubuntu, som står för respekt för varje enskild människa, för mänsklig värdighet och för mänskligt liv. Innebörden i Ubuntu är att varje individ finns till enbart på grund av och genom andra. Jag finns till därför att du finns och du finns till genom att jag finns.   

Hellinger arbetar utifrån ett fenomenologiskt synsätt, det vill säga att terapeuten inte ska ha förutfattade meningar och teoretiska förklaringar om det aktuella problemet. Fokus ska istället vara individens upplevelse av ett visst fenomen. Klienten ska få förståelse av sitt problem utifrån sina upplevelser, exempelvis vad hon undviker i livet, och inte utifrån någon psykologisk teori. Här sammanfaller Hellingers syn med den existentiella psykoterapin. 

Några centrala grundläggande principer

• Varje familjemedlem har en självklar tillhörighet till sin ursprungsfamilj och banden mellan familjemedlemmarna är starka. Samtliga förtjänar att få uppmärksamhet och att bli respekterade. Om en familjemedlem inte är inkluderad i familjesystemet, kan det påverka någon i kommande generationer.
• När någon familjemedlem dör i tidig ålder, har det en påverkan på familjesystemet. Det kan yttra sig i att någon av medlemmarna blir självmordsbenägen, vilket kan ses som ett uttryck att omedvetet vilja följa efter den döda.
• Föräldrar ger och barn tar emot! Om detta rubbas, uppstår det obalans i systemet. Föräldrar måste vara förberedda på att ge mer än de kan förvänta sig att få tillbaka. Föräldrarna måste ta sitt föräldraansvar för att det ska uppstå balans i systemet.
• I parrelationen måste det vara balans i givande och tagande. Om en partner uppfattar att den ger mer än den får tillbaka, finns risken att obalans uppstår mellan dem.
• Barn är lojala med sina föräldrar. Om barnets föräldrar inte har det bra i sin relation, kan barnet få svårigheter i att bygga goda relationer.
• Varje system har sin hierarki. I familjesystemet kommer föräldrarna först, därefter det äldsta barnet, sedan det näst äldsta och så vidare. Varje individ måste respekteras på den plats den har. Om ett barn exempelvis känner sig förmer än sina föräldrar, uppstår obalans i systemet.

Vem kan ställa upp en konstellation?

Den som vill

• veta mer om livet och mer om sig själv 
• ha förståelse för att det är hon själv som formar sitt liv, men kanske inte vet hur hon gör det.
• vill konfrontera sig med de utmaningar livet erbjuder istället för att undvika dem
• ge sig ut på upptäcktsfärd i sitt eget liv

Vill du veta mera kan du kontakta Hans Birnik